måndag 18 januari 2010

Riktiga steget in i trotsåldern?

Nu lånar mamma bloggen en stund för att skriva lite om Vilmers humör just för tillfället. Från att ha varit lugn och medgörlig så har han plötsligt slagit om. Det har visat sig två gånger idag. Tidigare idag när vi var en sväng i stan hade vi det mysigt, han lekte i snön och jag körde Melker i vagnen. När det var dags att gå hem började Vilmer gallskrika och fäkta, "vill inte gå heeeeeem, Vilmer stanna". Efter att jag försökt prata med honom så började han igen, jag bar honom skrikandes en bit men det var inte så smidigt eftersom jag hade vagnen också att styra. Jag fick flyttat bak Melker i extrasätet och fick tillslut satt Vilmer i "huvudsitsen". Han skrek hela vägen hem, tur att vi bor nära stan! Väl hemma slocknade han av ansträngningen och sov nästan två timmar. När han vaknade tittade vi lite på tv innan det var dags för middag. Vi frågade Vilmer om han kunde stänga av tvn. "Nej, tvn på". Nej inte när vi ska äta, då är vi inte ens i tv-rummet sa både jag och Peter bestämt. Då bröt det lös igen. Tjugo minuters skrikande "Vilmer titta tv", "Vilmer vill!!!" Nej, när du ätit din middag får du titta på tv. Usch, har aldrig varit med om att han skrikit så mycket och så länge. Jo, kanske när han var bebis men det är ju på ett helt annat vis. Till slut blev han lugn, åt lite mat och sen gick tvn att sätta på igen. (vi har installerat en extra av/på-knapp som gör att tvn inte går att sätta på om vi tryckt av på den extra knappen). Det var detta som gjorde honom helt förtvivlad och arg, det gick ju inte att sätta på överhuvudtaget när vi väl stängt av den.

Ni som har barn i samma ålder som Vilmer, har trotsen visat sig på riktigt? Och i så fall hur? :)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Var lugn Michaela, du är inte ensam!!! Lowa är precis likadan. Som värst var det innan jul. Hon skulle överhuvudtaget inte alls göra som jag sa. Det gick lite bättre med Martin. Hon hade också mååånga "utbrott". Jobbigast är dom som du skriver om där man är ute bland folk.
Nu efter jul har det lugnat sig lite tycker vi. Men vi ska väl inte ropa hej ännu... Kram LINA

Malin sa...

Håller med Lina. Alicia fick sin trots strax efter hon blev 2. I början var det inget som passade och hon gjorde tvärt emot hela tiden. Hon är fortfarande lite trotsig, men inte alls som i början. Vi eller iaf jag har lärt mig att hon inte ska få sin vilja igenom alltid. Kram Malin

Anonym sa...

Jag håller med, du är inte ensam... Värst var det lite efter att Astrid fyllt 2. Skitjobbigt och det kunde vara om allt och speciellt när man minst behövde det - typ när man var ute eller hade bråttom iväg! Det går över, men är klart jobbigt när man är i det!
Kram

Unknown sa...

Hej sis, Oliver har också kommit i någon form før trotsålder. Mycket ska gøras på hans vis och efter hans pipa. Æta ær en kamp før tiden, han sæger att han vill ha mat med sen nær han sitter vid bordet ska han inte æta och det ær vældigt viktigt vem av oss som gør vad. Ska pappa byta bløja så ska pappa byta bløja annars brakar værlden ihop. Och som idag nær vi skulle handla och han ville køra liten kundvagn så skulle han først køra och sen inte och jag fick inte køra den fastæn att han inte ville. Så stor diskussion, skrikande oliver och en arg mamma mitt i nettos ingång! Trevligt! Som tur var fick vi styr på det till sist... men ååhh så trøtt man kan bli:) Vi får væl se hur de två trotsiga killarna artar sig i sælen:) kram